Sitter hemma och myser i Eriks tröja. Han åkte och jobbade igår, vi saknar honom här hemma. Aili går runt och säger pappa hela tiden och undrar nog vars han tagit vägen. Jag tycker att någon kan ge honom ett jobb som har lite närmre hem så vi i alla fall får se honom varje dag. Börjar vara riktigt less på det hära pendlandet. Men det är nog inte ens i närheten av vad han är.

-

Idag har jag misslyckats med att koka makaroner. De ni! Hur man nu lyckas med det. Men det var oätbart.

-

Aili är på sitt vanliga underbara humör här hemma och leker på med sina saker. Hon har börjat göra en massa nya roliga saker så och jag bara stirrar på henne mest hela tiden och kan inte låta bli att vara så stolt över vår underbara flicka. Det finns nog inga ord som kan beskriva hur det är att se ett litet liv växa upp och bli något eget, en person, något underbart. Det är något man måste få uppleva själv. Alla föräldrar vet precis vad jag menar. Och precis det ska jag njuta av idag! Bara titta och leka med Aili.